8 juni 2010
7 juni 2010
Här igen..
Nu va det evigheter sen jag skrev,men har inte haft lust..plötligt tappade jag sugen ,orken och lusten...ja kalla det va ni vill...
Är på botten av gropen nu och funderar på hur jag ska ta mig upp...av erfarenhet så har det ju alltid visat sig att när jag är på god väg uppför så kommer alltid nån och sliter ner mig igen. Jag kommer aldrig ge upp men kan någon kasta ner en stege så jag tar mig upp lite fortare....
Tiden går för varje minut...det som finns kvar av mig försöker hitta vägen till ett lyckligare liv ,ger aldrig upp men saknar just nu energi..den glada positiva tjejen bär en mask..ingen kan få av den knappt jag själv längre,men så plötsligt idag så rann det över...det hör inte till min vardag att jag känner längre...men idag kunde jag gråta igen..skönt men skrämmande samtidigt,blev helt slut och skulle lätt kunna somna som ett ovaggat barn just nu.
Saknar.....................saknar att ha någon vid min sida..en famn att krypa in i ,någon att älska och dela allt med någon som vill stå vid min sida i med och motvind....finns han ??
Vill så gärna tro på att en dag så vänder det...kan inte den dagen vara nu!!
Har så mycket kärlek att ge...
Kämpar...älskar ..bryr mig om och tar hand om...finns för de mina ...varför känner jag mig då så vilsen och ensam ????
Den här bloggen va ju munter men även jag som alla tror är så stark och glad jämt har mina dagar då allt känns jobbigt och hopplöst..i morgon kanske det känns bättre igen....
Funderar på sommaren...vad ska vi hitta på...?? Vad vill vi ?? Ingen av oss som vet...vi bollar med ideér men har inte kommit fram till nåt vettigt än...så vi tar en dag i taget och gör det som faller oss in...ja precis så får det bli !!!
Som vanligt så blir bloggen väldans rörig ...men det är ju så här jag känner mig idag så det blir som det blir....
Önskar turen kunde vara på min sida....att jag plötsligt fick en jätte dos av glädje av nåt slag....utan barnen så skulle livet vara bra trist...fast visst finns det dagar då jag vill bara va för mig själv...slippa alla måsten..
Ska sluta mina blå för en stund och hämta kraft...kanske fortsätter jag skriva senare..vem vet kanske är det en piggare och gladare Helene som slänger in ett par rader då...ingen som vet....
Massa kärlek till er alla som orkar läsa allt mitt virrvarr <3<3<3
Är på botten av gropen nu och funderar på hur jag ska ta mig upp...av erfarenhet så har det ju alltid visat sig att när jag är på god väg uppför så kommer alltid nån och sliter ner mig igen. Jag kommer aldrig ge upp men kan någon kasta ner en stege så jag tar mig upp lite fortare....
Tiden går för varje minut...det som finns kvar av mig försöker hitta vägen till ett lyckligare liv ,ger aldrig upp men saknar just nu energi..den glada positiva tjejen bär en mask..ingen kan få av den knappt jag själv längre,men så plötsligt idag så rann det över...det hör inte till min vardag att jag känner längre...men idag kunde jag gråta igen..skönt men skrämmande samtidigt,blev helt slut och skulle lätt kunna somna som ett ovaggat barn just nu.
Saknar.....................saknar att ha någon vid min sida..en famn att krypa in i ,någon att älska och dela allt med någon som vill stå vid min sida i med och motvind....finns han ??
Vill så gärna tro på att en dag så vänder det...kan inte den dagen vara nu!!
Har så mycket kärlek att ge...
Kämpar...älskar ..bryr mig om och tar hand om...finns för de mina ...varför känner jag mig då så vilsen och ensam ????
Den här bloggen va ju munter men även jag som alla tror är så stark och glad jämt har mina dagar då allt känns jobbigt och hopplöst..i morgon kanske det känns bättre igen....
Funderar på sommaren...vad ska vi hitta på...?? Vad vill vi ?? Ingen av oss som vet...vi bollar med ideér men har inte kommit fram till nåt vettigt än...så vi tar en dag i taget och gör det som faller oss in...ja precis så får det bli !!!
Som vanligt så blir bloggen väldans rörig ...men det är ju så här jag känner mig idag så det blir som det blir....
Önskar turen kunde vara på min sida....att jag plötsligt fick en jätte dos av glädje av nåt slag....utan barnen så skulle livet vara bra trist...fast visst finns det dagar då jag vill bara va för mig själv...slippa alla måsten..
Ska sluta mina blå för en stund och hämta kraft...kanske fortsätter jag skriva senare..vem vet kanske är det en piggare och gladare Helene som slänger in ett par rader då...ingen som vet....
Massa kärlek till er alla som orkar läsa allt mitt virrvarr <3<3<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)