Förlorade den jag älskade

När livet va på topp och kärleken flödade så hände det som INTE fick hända !!!


Jag fick ett telefonsamtal på em den 11 juni från en kille som va en gemensam kompis till mig och Sanna....
Jag svarade och han va tyst..hallå sa jag flera gånger....efter en lång stund så frågade han om jag satt ner...mmmm svarade jag samtidigt som jag kände en sjuk obehagskänsla och klump i halsen..vad ville han? varför säger han så ?? en massa tankar for genom mitt huvud på en bråkdels sekund
vännen sa han....
Sanna är död....
vad sa han ?? Vadå Sanna är död...
Sanna är död upprepade han flera gånger
mitt hjärta slog nu så fruktansvärt snabbt.


Tiden stannade och jag minns att jag hann tänka många gånger på att jag hade ringt henne för någon dag sen och hon hade lovat komma förbi när jag fyller...så hon kan ju inte vara död..jag hade ju hört hennes röst nyligen...


Vännen snälla lyssna på mig..är du kvar ropade Micke ..när jag plötsligt hörde mig själv skrika : NEJ NEJ det är inte sant...
Mamma hjälp nej nej ...kände paniken i hela mig, inte Sanna snälla inte hon min ALLRA bästa vän min fina bästis sen 15 år tillbaks...
Minns så väl hur jag kastade ifrån mig luren och rusade in till min bror hysteriskt skrikandes att Sanna är död..


Vet faktiskt inte om jag satte på mig skorna men jag fortsatte springa ner till mamma hysteriskt gråtandes och på gränsen till svimfärdig
Mamma dom säger att Sanna är död...jag såg då på mammas min att nåt va fel..Nej det kunde inte vara sant..VARFÖR ??
Vem som helst men inte hon... snälla gud hjälp mig jag tror jag dör minns jag att jag kände..jag va tom ..kall och ensam kvar


Jag lyfte luren och slog hennes nr och när luren lyftes hörde jag bara folk som grät hysteriskt..DÅ förstod jag att det verkligen hade hänt..Hennes bror va i andra ändan och svarade bara JA det är sant våran älskade Sanna är borta...
Jag grät och grät konstant...dagen efter va jag ner till hennes mamma där alla bara satt och grät..stämningen va hemsk men samtidigt kändes det skönt att vi hade varandra just då..vi sa inte mycket till varandra utan alla bara kramades och grät..vi höll varandras händer och lyssnade på Sannas musik,wich u were here ljöd ur högtalarna och jag kände doften av henne i hennes rum..
Jag kramade Sannas kudde och borrade in ansiktet i den och tårarna bara sprutade..skulle jag någonsin sluta gråta ??


Fick med mig kudden hem och den sov jag sedan med, inte bara sov jag satt med den kudden dagligen helt apatisk i soffan och bara grät hela tiden...tårarna tog aldrig slut och Charlie som hade lite svårt med känslor höll sig lite på avstånd..han förstod att jag behövde få sörja ifred..
Dagen för begravningen kom och med tunga steg gick jag dit med Charlie och min familj..
vi satt längst fram i kyrkan..där framme stod den..
Kistan.... vit och vacker med ett blomsterhav av vackra rosor och liljekonvalj som Sanna älskade..


Plötsligt vart jag som förbytt..inte en tår utan
jag kände mig tom..allt va så overkligt..skulle min lilla Sanna ligga i den där..ville inte tro, inte känna
Stunden kom när Sannas mamma och pappa kom in i kyrkan...alla reste sig upp och det vart helt knäpptyst..plötsligt hör vi hur Sannas mamma hysteriskt skriker ut sin sorg och smärta..Hon hängde mellan Sannas pappa och sina nya man..gråtandes hysterisk och svag..dom fick nästan släpa henne...
Snälla hjälp mig härifrån kände jag ..jag kommer bryta ihop.


Smärtan hon skrek ut kändes som en kniv i hjärtat på mig...
tiden stod stilla..men sen kom stunden kom när vi skulle fram och ta farväl..med darriga ben och en smärtsam klump i halsen och som i en annan värld gick jag fram med Charlie och syster min..jag la min hand på kistan,den va ju iskall,, men GUD snälla gör nåt !!
Sanna fryser minns jag att jag tänkte..
Jag vände huvudet mot Sannas familj och mötte deras blickar ..då rasade allt och jag började gråta hysteriskt igen..samtidigt hörde jag hur hela kyrkan va fylld av hysterisk gråt och smärta
.
Jag talade om för Sanna hur otroligt mycket jag älskade henne och saknade henne och att vi skulle ses i Nangiala som vi alltid hade pratat om...DÄR just den här dagen lämnade hon mig ensam kvar..vi fick 15 oförglömliga år tillsammans.
Hon va ju min allra bästa vän..vi delade allt..och nu skulle vi aldrig ses igen :(


Efter den här hemska dagen i mitt liv så skulle det snart komma lite glädje..Vi kommer dit !!