Varje morgon när jag vaknar efter en natt fylld av mardrömmar eller minnen av dig systra mi så tänker jag på dig..försöker tänka att det ska bli en bra dag men 2 sekunder senare så slås jag ner av tanken på att du inte finns hos oss..vi hade inte mycket kontakt på slutet men vi var så tajta förr,vi har gjort så himla roliga saker tsm, rest iväg och tokat oss gått på konsert,rest själva till pappa i Algeriet osv och jag är så tacksam för all den tiden men så innerligt ledsen över att vi gled isär...
VARFÖR ??? frågar jag mig ofta,va det pga mig eller ditt dåliga mående,va vi för lika varandra så det skar sig eller orkade du helt enkelt inte med mig ..kanske va det tufft att se att jag fick barn ,gifte mig och skaffade en familj ? sen vet jag att du kände dig maktlös när du visste vad som hände mig och barnen.
Aldrig kommer jag få svar på mina frågor,kommer få leva vidare med massor av frågetecken men också med massor av fina minnen.
Kan inte gråta orkar inte besöka din grav just nu,längtar tills stenen är på plats ..tror det känns annorlunda då..vill inte fatta men stundvis så kommer gråten över mig,oftast när jag inte är förberedd,i situationer och på ställen som gör att det känns vidrigt,därför är det lättare att undvika allt och alla..masken på och gör bara det jag verkligen måste.
Förbannat ont gör det,känns som jag ska gå sönder inombords,känner ingen glädje,orkar inte tänka och ha struktur eller planera nåt längre..har gett upp känns det som.Vet att du ville få ro i själen men jag blir så ARG för du vet vilken smärta och sorg du lämnar kvar, du va självisk och jag vill bara skrika ut smärtan men håller den inne för att inte bli hysterisk.
Dödsångesten har inte blivit lättare vill jag lova..har förlorat så många jag älskar..varför är livet så orättvist och så jävla svårt varför känns det som om allt helvete drabbar mig..jag är missförstådd överallt tammefan,ingenting flyter på smidigt just nu..just nu behöver jag att saker funkar att jag kan få tiden och möjligheten att sörja och komma på fötter..slippa möten,papper och måsten jämt..måtte det snart kännas lite lättare för nu har jag nått botten..tro det eller ej men mycket har jag varit med om men NU är jag slut som artist så trött så matt så ledsen och så arg !!!!
Snälla våren och värmen kom fort så kanske det är lättare att kliva ur sängen iallafall..med små steg och med dom få men fina vänner jag har ska jag kämpa..ta en dag i taget och kanske en dag kommer jag förstå ..saknar dig så otroligt mycket ÄLSKAR DIG finaste stora syster..Lallis du kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar