Vi med ADHD blir inte arga, vi blir fly förbannade! Vi blir inte tråkade , men vi blir totalt uttråkade! . Inte blir vi lite glada heller,  vi blir överlyckliga.

Det jag menar är att medkänslan våran är så stark, så vi går in med allt med livet som insatts. Det är verkligen slitigt men samtidig så tror jag det är en bonus.
Allt vi lever och upplever är mycket starkare än för andra, på både gott och ont.... Här en liten beskrivning jag tycker passar perfekt:

När jag sörjer, är mitt hjärta delat i tusen bitar. Allt jag gör, gör jag mer. Allt jag ser, är skarpare. Allt jag hör, är vackrare och underbarare . Älska mej för den jag är. "


(snodde texten på internet ,tycker den passar så bra in på mig och mitt liv så jag hade inte kunnat skriva den bättre själv )

Önskar att inte allt vore så komplicerat,att saker kunde gå smidigare och att särskilt myndighetspersoner visade lite förståelse och tog sig tid när man behöver.

Undra vem och när samhället ska sluta försvåra allt och faktiskt samarbeta och vara lite behjälpliga ??

Ja när ska det gå min väg....min väg ????