Munter blogg tänker ni nu...men jag har haft svårt att känna nån direkt glädje sista dagarna..
Kanske kan det bero på vädret...eller ekonomin som är så kass..eller är det så att jag vet vad som komma skall?
Grejen är ju den att barnens far "muckar" snart efter ett år..Klart tankarna börjar snurra då, kommer han bry sig om barnen, kommer han kunna hålla sig borta från drogerna och spriten...det sistnämnda klarar han aldrig..han har ju bevisat på sina permissioner att han tagit till % och hur långt har man då kommit i sitt 12-stegs program?
Han har ju inte ens klarat första steget som är :
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen/drogen - att vi förlorat kontrollen över våra liv.
Hur kompetent är då personalen som inte genomskådar hans beroende?? Nu vet ju jag att han är världsbäst på att manipulera allt och alla....."Jag ljuger så bra " är ju som gjord för honom.
Det som sårar mig mest är ju att se barnen bli besvikna gång på gång..det skär i hjärtat när han ständigt lovar dom dyrt och heligt att finnas till men hela tiden väljer sin egen väg..
Han är ju inte den som mår sämst..utan vi som medberoende lider ju något så fruktansvärt i våran kamp..
Vi är totalt maktlösa..Och det finns inget jag kan säga eller göra för att han ska finnas där för barnen...bollen ligger ju helt och hållet hos honom.Man kan inte tvinga en annan människa ,men det är hans stora förlust.
Något som är oerhört jobbigt är ju att det i slutändan är JAG som får ta smällarna av hans svek..barnen tar ju så klart ut det på mig ..Vem ska dom annars vända sig till med sin ilska och förtvivlan? Klart jag finns där ..finns inget viktigare i mitt liv än mina barn.
Min önskan är bara just nu att jag ska kunna ge barnen något att längta till..något som får dom att känna massa glädje och skratt..som får dom att för stunden glömma det destruktiva liv vi levt...Något som kan få barnen att sprudla av glädje..men verkligheten är ju sån att det inte finns pengar till att göra nåt,allt kostar ju skjortan.
En resa är ju nåt barnen aldrig gjort...dom kommer ofta hem och berättar med ledsna miner hur klasskompisar reser med sina familjer åt alla världens hörn...skidresor och solresor.
Hur förklarar man för barnen att vi inte är som andra familjer ?
Mamma som är sjukskriven och pappa i fängelse...pga detta kan vi inte göra som många andra kan som har mamma och pappa som arbetar..
Blir ledsen då jag aldrig kan få ge mina älsklingar det där lilla extra..dom har inte haft det lätt under alla år...inte meningen dom ska bära på skam och skuld för något deras pappa gör/gjort.
Näe nu måste jag komma på något bra att överraska barnen med framöver..ska gnugga geniknölarna ordentligt och se vad jag kan hitta på.
Nog från mig idag..nu ska jag spela lite yatzy med gullungarna och ladda för Adams bowlingkalas på söndag !
Måste ju nämna att vi träffade barnens storasyster (halvsyster)idag på badhuset...gud va roligt..hon är så go..och det värmer mitt hjärta när hon ropar mamma trots att hon blir 15 i feb...jag måste ju ha lyckats bra som hennes "plastmorsa" ,hon kommer alltid vara min lilla skrotan =)
Hon är alltid välkommen hos oss!!
